Amanda.

Mamma kom med en ganska intressant fundering under frukosten idag. Jag var i full färd med att försöka få i mig min macka, och Diva låg under bordet och lät som en dammsugare. Allt var alltså precis som vanligt.
Vad som gjorde situationen ännu mer alldaglig var att jag, efter ett tag, hittade ett inbakat hundhår i brödet, och utan någon större reaktion tog bort det. Mamma tittade uppgivet på mig och minbrist på reaktion och suckade:

"Jag undrar hur mycket hundhår vi äter. Och hur bra det är. Egentligen."


Jag, däremot, håller mig helt lugn. Det var ju i alla fall några år sen vi hittade hundmat i julgodiset sist.