Amanda.

Asch.

Det är en sån här dag man vill få brev med lavendelfrön från Anna. Äta godis inne med snöoväder ute. Samtala med nyfunna, vackra vänner som stöttar och kramar.

Vilken tur att är just så. När man är villig att rymma från livet. Eller när livet rymmer från en.




Dessutom är det inte lämpligt att jag avsäger mig från mitt jordelivskontrakt just nu, när miljön är som den är. Att sänka ner min kropp i jorden skulle nämligen vara lika med att utlösa en mindre atombomb. Som läkardotter är jag nämligen så fullproppad med vaccin, pennicillin, p-piller och andra preparat att jag, i det närmsta, skulle räknas som radioaktiv.

Så Tack. För att ni finns.