Amanda.

Nu var det längesen jag skrev. Förlåt, verkligen.

"Men det har varit så mycket annat, jag har verkligen inte hunnit. Så busy, liksom"

Skulle en del skrivit. Böh. Nej, kära läsare, jag formligen SKET i bloggen fö att jag hade bättre saker för mig. Känn på den!

Som att vara i Paris. Det var en upplevelse. För er som vill pröva nåt med lite mer slagkraft än extasy kan jag rekommendera en 7-dagarsvistelse med: en enbart svensktalande, halvtjurig 47-åring med snusabstinens, en halvneurotisk tonårsmamma och två festlystna tonåringar. Antag även att alla har någon slags släktanknytning. Placera dessa plus dig i en väldigt liten lägenhet och NJUT!

Förutom mitt tålamod sattes min franska ideligen på hårda prövningar. Innan vi åkte var jag inte orolig. Jag hade mitt lilla franska lexikon och vetskapen om hur man böjer reflexiva verb. Behövs något mer? Första gången jag skulle visa mina färdigheter blev på en restaurang, jag skulle tala om hur många vi var, och att vi ville äta. Det gick över förväntan! Jag glassade in på restaurangen och fick tom till en liten Parisdialekt. Vad jag inte hade räknat med var att de små svinen skulle svara också. Tillbaka fick jag en ström med ord och snabba gester.

"vad säger han, Amanda?"

Frågar tonårsmamman förväntansfullt.

"Öh.. Han säger att det går bra. Att vi äter. Här. Det får vi gärna göra"

"Men det ser ju ut som att han undrar nåt mer?"

"Nej,nej, det är såna de ser ut. Oroa er inte"


Ett annat ständigt återkommande problem var mina två jätteblonda tonårsvänner. I och med dem hade vi hela tiden en svans av sexuellt frustrerade fransmän bakom oss. Nadine försökte med jämna mellanrum använda mig och min franska till att avvärja dessa.

Äcklig fransman: "Ohoo, 'ow arr yu duing, sexy girl?"
Äcklad nadine: "Säg nåt dräpande på franska, Amanda!"
Arg Amanda, på svenska: "Öh... du är ÄCKLIG!" 
Nadine: "Den tog"


HEJA SKOLFRANSKAN!