Stackars mig

Jag föddes förvirrad.


Det måste vara så. Just nu(?) har jag ingen aning om någonting.
MIn vän Bananskalet gör sig påmind där i papperskorgen, kämpar för att komma upp. Dock kan jag säga att min ambivalens inte är lika påtaglig denna dag. Jag gjorde nog rätt, tänker jag i de stunder skalet inte skriker.

Jag läste en text skriven av en vän till en vän, där det listades saker som var positiva i livet. Detta för att livet kändes som ett litet helvete och en lista med brailivetsaker kanske skulle pigga upp.
Tänkte för en bråkdels sekund att detta säkerligen även skulle ge en liten gnutta hopp i min tillvaro, men tog sedan mitt förnuft till fånga och insåg att om jag skulle göra det så skulle jag inte ha ens hälften så stor anledning att tycka synd om mig själv.


Stackars mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback