Amanda.

Den senare delen av denna vecka har vi i min familj ägnat åt oss åt något så spännande som husletning.
Vi har, med x antal mäklares hjälp, kört runt i hela skåne och bevittnat det ena rucklet efter det andra. 

Det som jag tycker är spännande är alla dessa mäklares obotliga optimism. I varje fallfärdigt hus ser de ett slott, påstår de i alla fall och konversationer som denna är standard:

- Ja, vad tycker ni, visst är det fint!
- Hrm, är det meningen att det ska lukta rök på hela undervåningen?
- Nej, nej de har bara rökt vid fläkten, det är ingen fara.
- Men det luktar ju faktiskt rök. Och den där andra stickande doften, vad är det?
- Nej, de har bara rökt vid fläkten. Den andra? Jahaja, syllarna byttes väl inte igår, men personligen tycker jag att den doften ger KARAKTÄR på huset!
- Och hålet i köksgolvet?
- Praktiskt, kära du, praktiskt. hur lång tid skulle det annars inte ta om du skulle vilja skicka ner något i källaren?


Och så kan det fortsätta. Vi fick höra allt från att man kan använda sättningar (sprickor i husgrunden och oftast i väggen)  att sätta torkade blommor i, till att vi skulle få med en snygg kruka att sätta under taket där det läckte in.

Det har varit en slitsam vecka.